England
annonserade. Tidningen utkom en gång i månaden
i formatet ungefär A5 och prenumerationspriset var 9 mk/
år , men medlemmerna fick den för 5 mk.
INBÖRDESKRIGET 1918
Det är klart att så tragiska händelser i samhället som
kriget innebar inte kunde undvikas att omnämnas.
Mars-aprilnumret 1918 av tidningen kom ut som nr 3-4. I
ledaren Från utkiken skrivs:” Det Röda skräckvälde,
som över tre månader terroriserat samhället, är nu på
upphållningen. Det har varit en sorgens och fasans tid
vi genomlevat, men också entusiasmens och självpröv-ningens.
Vår nyvunna självständighet, som de röda
bandithoparna, understödda av ryska bolscheviker,
lättsinnigt satte på spel, är räddad och, såsom det synes,
tryggad, sedan det mäktiga Tyskland gått i borgen för
att vår självständighet blir erkänd av alla makter.”
Man väntade på världskrigets slut och ett uppsving inom
sjöfarten. Sjöfartsöverenskommelsen mellan Finland och
Tyskland berördes, men man var inte helt säker på vad den
skulle betyda, man var å andra sidan rädd för tysk inflytt-ning
och tysk konkurrens inom sjöfarten.
Trots krig och andra oroligheter tog man även upp
bemanningsfrågan. På nordisk nivå hade denna fråga
länge diskuterats och sjöfartsinspektören friherre Gus-taf
Wrede, som senare blev chef för Sjöfartsstyrelsen,
hade utarbetat en bemanningsskala för finska segelfartyg.
Förslaget sändes ut på remiss bland Skeppsbefälhavareför-eningarna.
Inbördeskriget berörde också medlemskåren. Den 2
februari 1918 hade sjöfartsinspektören Theodor Hjelt och
hans son Gösta Hjelt begravts i Helsingfors. Theodor dog
en naturlig död och Gösta Hjelt skulle hämta sin fars kista
från Kervo. Några rödgardister kom till huset och bad ho-nom
komma ut på gården där han blev nedskjuten. Han var
endast 37 år. Vid begravningen närvar många kamrater och
ss Ariadnes besättning i uniform bar Gösta Hjelts kista.
Han hade varit styrman på ss Ariadne.
TIDNINGENS UTSEENDE FÖRÄNDRAS
Från 1920 ändrades tidningens format till A4, Stadgarna
hade äntligen godkänts med paragrafen om utgivande av
tidskriften. Fortfarande hade man svårt att få tidningspre-numerationer
eftersom de som skaffade prenumeranter
belönades med 2 mk per prenumeration och de som
skaffade mer än 76 prenumerationer skulle få 6 mk per
prenumeration !
Utbildning och segelfartygspraktik förekom ofta i spal-terna.
Radioteknologin kom med i bilden. År 1926 inlämnade
Skeppsbefälsförbundet en skrivelse till Sjöfartsstyrelsen
i vilken man föreslog att ångfartyg i vintertrafik skulle
förses med trådlös telegrafi eller telefoni för kontakterna
till isbrytarna. För att undvika anställandet av radiotele-grafister
förslogs att utbildning i radiotelegrafi- och telefoni
skulle införas i navigationsskolorna. (FS juli 1926)
Trots dessa moderniseringar fanns segelfartygen ännu
i tankarna. September numret 1930 berättar att Statsrådet
hade avgett en proposition till Riksdagen för anskaffande
av ett skolskepp för marinens behov. FÅA:s dåvarande chef
22 SUOMEN MERENKULKU J FINLANDS SJÖFART
Lars Krogius d.y. uttalade sig i Hufvudstadsbladet bl.a.
”Kan icke vår framtida försvarsflotta bemannas med
verkliga sjömän och ställas under ledning av i sjömans-yrket
behörigen utbildat och praktiskt erfaret befäl, så
blir densamma nog av ringa eller intet värde.”
Krogius ansåg att endast praktik på segelfartyg kunde
fostra befälet till såväl handelsflottan som marinen. Han
hoppades på att marinens skolfartyg även kunde användas
för handelsflottans behov av befäl. Rederiernas skolfartyg
hade ekonomiska svårigheter.
FACKETS BETYDELSE
August Felix Granit var en av grundarna av Skeppsbe-fälsförbundet
och var under årtionden en av de främsta
ideologerna inom förbundet. Han höll alltid fram betydel-sen
av fackföreningsrörelsen. Hans tal vid årsmötet 1933
infördes i tidskriften. Han skrev ord som ännu idag har sin
betydelse:
” utan att vara organiserad i ett fack, utan att tillhöra
en förening eller ett förbund, har man försuttit sin talan
och har intet att påstå i det allmänna livet” (FS 3/1933).
Under denna tid var fackföreningsrörselsen inte helt
populär i samhället, t.ex. Sjömansunionens strejk samma
år ledde till stora konflikter inom sjöfarten. En sak som
förvånar är att jag inte kunde hitta en enda kommentar i
tidningen om den långa sjömanstrejken i tidningen under
1933. Endast en publicering av manskapets lönetabeller i
ett nummer. Matroslönen var 825 mk.
Samma år berättade även Granit om sina upplevelser
som befälhavare på ss Mira under frihetskriget, som han
enligt tidens sed kallade inbördeskriget, när de hämtade
en del av jägarna till Vasa 1918. En intressant artikel . (FS
4-5/1933).
Samma år hade tidningen som pärmbild President Per
Evind Svinhufvud till rors ombord på barken L`Avenir,
vilket kanske visar de politiska strömningarna i samhället.
(FS 9/1933)
FÅA FYLLER 50 ÅR
FÅA hade alltid en stor betydelse för Skeppsbefälsförbun-det,
det var ju länge den största arbetsgivaren och befälha-vare
och styrmän inom FÅA hade även ledande platser
inom förbundet. Tidningen hade rederiet till ära flere
uppslag om FÅA. En hel sida offrades för FÅA:s grundare
Lars Krogius d.ä. Han var också med när Helsingfors
Skeppsbefälhavareförening grundades 1875 och var då
rektor i Helsingfors Navigationsskola FÅA:s ledning
representerades med porträtt liksom alla såväl avlidna
som i tjänst varande befälhavare i bolaget. Henrik
Ramsay var då verkställande direktör i FÅA. Herbert
Andersson, som senare blev sjöfartsråd, var vid dethär
laget prokurist med titeln viceh. och sjökapten. (FS 4-5
1933).
ANDRA VÄRLDSKRIGET PRÄGLADE TIDSKRIFTEN
UNDER MÅNGA ÅR
I tidningens novembernummer (FS 11/1939) skrivs i
ledaren en rubrik som lyder Handelssjöfaten och kriget.
Finland var neutralt före vinterkrigets utbrott, men
världskriget hade börjat redan den 1 september 1939 och